onsdag 5 januari 2011

Livet

Trollet sitter på golvet och spelar på min bongotrumma och jag sitter och funderar. Nervositet inför operationen, nervös för vad allt det här kommer att betyda i framtiden. Hans skall deformation är inte medicinskt problematisk utan rent estetisk. Har jag värkligen jort rätt när jag gick med på operationen? Kommer det att lämna spår som är större än lidandet av utanförskapet med en kraftig missbildning? Är det rätt att ta ett sånt beslut år nån annan även om det är för deras eget bästa? Skulle det vara mer rätt att låta bli för att man själv är imot försommarn när de ändå finns där? Det är många frågor som jag nog inte kan få riktiga svar på men jag ska göra mitt allra bästa för att göra sittuationen som den är till det bästa som den kan bli . Mina sömnproblem. Har kommit tillbaka för jag kan inte sluta tänka. Oron går inte att släppa. Så trotts alla goda ord om att allt går så bra plågar tanken mig...... Men om..... Tänk om.

1 kommentar:

  1. Älskade du, du är en mamma, många gånger kommer du undra om du gör rätt och om du skulle valt annorlunda. Många gånger kommer du att ligga på nätterna med snurrande huvud och tankar som springer runt runt. Det är nu med hans operation, det kommer vara senare när han ska börja första klass, när han tjatar om moppe med målbrottsröst. När han får sin första flickvän, eller pojkvän, vem vet?
    Jag förstår att du oroar dig nu, men jag tror att du gör rätt. Du kan bara göra ditt bästa, och ditt bästa gör du.
    Hör av dig om du vill prata. =)
    Jag finns här.

    *kramar*
    Erika

    SvaraRadera