adeles gräsligt.

jagar så ont i ryggen idag att jag vet kanppt vart jag ska ta vägen. lägenheten ser ut som en krigsson effter festen och peter åker snart till jobbet. det känns just nu ganska hopplöst men jag vet att det väl igentligen inte är det. så nu sitter jag och stressar upp mig över att jag måste städa och har för ont för att göra det  varför kan jag inte bara sätta mig neer och slappna av. varför kan jag allrig slappna av. jag villl det där alla andra har med sina små. sitta hemma  och leka och mysa hela dagen. ta det lungt och bara njuta av sin ällskade unge utan att tänka på att det är det och det som måste göras. det är ingen som blir arg på mig om jag inte gör det och det  kan vänta tills älsklingen kommer hem men det känns ändå allrig så. jag vill vara den ultimata mamman och den bästa flickvännen, det bästa syster,dotter,vännen. men det går inte. låga förväntningar men höga krav. går det?? tydligen så gör det ju det i alla fall i mitt fall. eller så är det att det inte går som är problemet. jag rör in mig i mina egna tankar, sväljer tar ett djupt andetag och fortsätter. som alltif